Farväl, tills vi möts igen… <3

IMG_2357
Standard

IMG_1523

 

Betydelselös, som ett dammkorn, låg du vid vägkanten; trasig, oviktig och fullständigt nonchalerad… Vem bryr sig väl om en överkörd katt?

 

IMG_1356

 

För drygt 1 år sedan kom du till oss, härjad efter ett liv på gatan som en oönskad, oälskad, trasig själ. Jag fastnade direkt när jag fick se dig. Dina ögon mötte mina med stor försiktighet och fulla av fruktan. När jag hukandes sträckte fram handen kom du fram; du nosade lite försiktigt på mig och lät mig klappa dig.

 

gussiBW

 

Ett par veckor senare var vi redan bästa vänner. Du sov hos mig och när jag inte var hemma var du ute på vandring – rastlös. Det var vanligt att du var borta ett par dagar, men du kom oftast hem för att äta åtminstone varje dag. Din nya värld var full av spännande upptäckter.

 

IMG_2172

 

Under sommaren flyttade Flora helt kavat in och hade med sig sina 3 ungar; Tora, Milo och Miso. Du var livrädd för de små och undvek dem i största möjligaste mån, men trots din obekvämhet tydde de sig till dig och sprang runt dina fötter och hoppade efter din svans. Du svarade med en liten suck och drog dig oftast undan. För varje dag som gick lärde ni dock känna varandra mer och mer, men riktigt bekväm verkade du inte vara. Ännu…

 

gussitora

 

Förra veckan en stormig, regnig natt försvann du. Jag släppte ut dig mitt i natten och trodde att jag skulle se dig igen nästa dag, men dagarna gick och du syntes inte till. Jag kände en växande oro inom mig, men försökte förklara det med rim och rason – du var bara ute och sprang, skulle snart sitta på trappan igen, jamandes ditt speciella jam. När du var tillräckligt hungrig.

 

IMG_6880

 

Dagarna blev till 1 hel vecka och jag lade ut en efterlysning på Facebook. Strax kom svar; någon hade sett en orangefärgad katt påkörd och död vid Statoil Nord. Jag kastade mig in i bilen och körde ut för att leta, men det var nästan becksvart ute och jag såg ingenting.

 

gussi

 

Jag körde utmed vägen, såg något som var orangefärgat, överkört och platt vid vägkanten. Stannade bilen och sprang ned till dig. Men det var inte du, det var en räv, en ganska liten räv. Jag började, precis som en galen mentalpatient skratta, skratta åt det stackars djuret som låg där, som ingen brydde sig om.

 

IMG_1906

 

Jag skrattade för det var inte du som låg där.

 

gussimilo

 

På väg hem hoppades jag innerligt att det var det djuret någon sett och trott att det var en katt, men när jag väl var hemma fick jag ett svar att det var på motorvägen katten skulle ha legat, på ett ställe nästan precis utanför vårt hus. Jag hade letat på fel ställe. På nytt fick jag kramp i magen och kände en stor svart klump fylla mitt inre. Det var för osannolikt att det skulle vara en annan orangefärgad katt, det var förmodligen du.

 

IMG_1516

 

Jag sov dåligt under natten, vaknade ideligen och kallsvettades. På morgonen gick jag upp så fort det ljusnade, tog bilen och en svart sopsäck och körde iväg, men jag kunde fortfarande inte hitta dig.

 

20130928_009-54

 

Samma dag hade mamma och Hans varit ute och letat och de hade sett något. De hade tagit kort, men det var svårt att urskilja vad det var som verkligen låg där, för det var så långt bort. Vi åkte dit.

 

IMG_2436

 

Fortfarande kunde jag inte urskilja vad det var som låg där. Jag fick ett infall och klättrade över staketet in till motorvägen, sprang över när jag fick en lucka.

 

gussi

 

På nytt gav sig klumpen i magen tillkänna. Den på vissa ställen skinnflådda, trasiga kroppen låg med huvudet ned och en kort svans stack ut från bakre delen. Jag såg mig förtvivlat om efter något som jag kunde använda till att flytta kroppen. Jag hittade en frigolitbit. Jag drog ned kroppen till mitten där jag hukade.

IMG_1971

En våg av illamående sköljde över mig både av stanken av den lemlästade kroppen och synen av den lilla tassen som jag så ofta hållit i min hand. Det var du!

 

IMG_2357

 

Min enda tanke var att jag måste få med dig hem. Hur skulle jag kunna lämna dig där på vägen alldeles ensam och övergiven? Tack vare ett trasigt lastbilsfönster som låg slängt i mittenutrymmet av motorvägen, lyckades jag få med dig över till andra sidan och så småningom med in i bilen.

 

IMG_2303

 

När vi kom hem hade vi en liten ceremoni, jag svepte in din trasiga kropp i en av mina sjalar och sedan lade vi dig i den grav där vi begravt våra andra älskade fyrbenta vänner.

 

IMG_2758

 

När jag tänker på hur du blivit överkörd, struntad i och hur du bara låg där vid vägkanten så gör det så ont och mitt hjärta blöder över den syn mina mardrömmar frammanar där du ligger ensam och lider. Kallar kanske till och med på din matte, men hon kommer inte, för hon hör dig inte. Hon vet inte ens om att du är saknad…

 

IMG_2381

 

Liten, trasig, bortglömd och övergiven, sådan låg du på motorvägen. Ingen brydde sig, alla körde förbi, vem bryr sig väl om en katt?

 

IMG_2169

 

Nu är du trygg, Gustaf, precis som du var hos mig och jag lämnar dig med några sista ord; du var inte bortglömd, inte övergiven, inte oönskad eller oälskad, du var min älskade katt, min bästa vän, och jag kommer sakna dig varenda dag… Farväl… tills vi möts igen! <3

 

IMG_2766

365-projektet, tema-vecka 4

IMG_2561
Standard

Precis vid mitt kontorsjobb ligger Kommersen, vilket är en inomhusloppmarknad som är öppen på helger. Huset är enormt kreativt och vackert dekorerat med grymt snygg graffiti, eller gatukonst, vilket man nu vill kalla det.

Jag såg det som en veckas utmaning att fota 7 olika perspektiv eller målningar, och när veckan är över känner jag att jag nog kan åstadkomma åtminstone ytterligare 1 vecka till ära av Kommersen. Så det kommer mera… :)

IMG_2526 IMG_2532 IMG_2544 IMG_2546 IMG_2553 IMG_2559 IMG_2561

 

Häng kvar hela året och häng med på min resa! Gör du också en 365? Vill du dela med dig av dina teman och/eller idéer? All inspiration är så välkommen!

365-projektet, temavecka 3

IMG_2357
Standard

Temavecka 3 handlade bara om kärlek, kärlek, kärlek. Allt pga Alla Hjärtans Dag som inföll på fredagen i denna vecka. Alla Hjärtans Dag är dessutom Ohs och min årsdag, det var första gången vi delade kudde, så vi brukar fira då. Eller ja, på varsitt håll mestadels då. ;)

Anyhoo, här är bilderna för temavecka 3 – kärlek:

IMG_2339 IMG_2346 IMG_2348 IMG_2354 IMG_2357

IMG_2362 IMG_2374

 

Häng kvar hela året och häng med på min resa! Gör du också en 365? Vill du dela med dig av dina teman och/eller idéer? All inspiration är så välkommen!

 

365-projektet, temavecka 2

IMG_2303
Standard

första temaveckan i mitt 365-projekt var svartvitt, valde jag att andra veckan köra färger, och inte bara färgbilder, utan det skulle på något sätt symbolisera färg, eller visa färger på de saker jag fotade.

Detta var en oerhört jobbig uppgift, och särskilt som jag mitt i veckan fick grym nackvärk och tvingades stanna hemma från jobbet. Instängd hemma i mitt lilla rum hittade jag inte mycket till inspiration, men jag gjorde mitt bästa.

Här är veckan i färg:

IMG_2241

IMG_2266

IMG_2280

IMG_2303

IMG_2312

IMG_2317

IMG_2320

 

Häng kvar hela året och häng med på min resa! Gör du också en 365? Vill du dela med dig av dina teman och/eller idéer? All inspiration är så välkommen!

365-projektet

IMG_2182
Standard

Med nyårsafton bankandes på dörren långt tillbaka i året 2013 bestämde jag mig för att ha nyårslöften ändå.

Jag har tröttnat på att heligt avlägga dessa löften, som sagt, men jag tyckte ändå att det verkade vettigt att fatta ett inom fotogenren, och, så, men, därför står jag nu här: ett löfte om ett 365-projekt senare!

Jag ska fota minst 1 foto om dagen, antingen med min systemkamera eller med min iPhone, det är smärre problem, poängen är att jag måste ta det där fotot! Ni kan följa min resa på Instagram.

Från början, eller i min tanke,  bestod löftet i att bara fota minst 1 foto om dagen, men sedan utvecklades det till att jag även skulle lägga upp dem på Instagram. Hur skulle folk annars veta att jag höll vad jag lovade, och hur skulle jag annars peppas att fortsätta när det gick trögt?

Hur folk ens klarade sig innan internet och att dela varenda minsta detalj av sina liv är för mig ett under. :O

Det var sekunden efter jag lagt upp mitt första foto 1/1-2014 som jag insåg att jag var tvungen att dela dem med världen, en gång om dagen. I 1 år. 365 foton. Minst.

 

Olika teman för olika veckor

2 veckor in i spelet så insåg jag att jag måste ju skaffa teman, annars kommer det här projektet snart att dö ut. Att springa runt och knäppa helt random bilder kommer inte att utveckla mig speciellt mycket heller, så då har ju inte projektet fyllt sin funktion.

Därav ett akut behov av teman.

Så jag gjorde en lista (hur folk överlevde innan de kunde göra listor övergår även det mitt förstånd!) i Evernote, mitt favorit-organisera-mig-program, och jag lyckades faktiskt kladda ned några tema idéer.

Temat för vecka 5 har varit, för er som inte listat ut det: “svartvitt”, och här kommer mina samtliga bidrag för vecka 5:

IMG_2179 IMG_2182 IMG_2186 IMG_2193 IMG_2196 IMG_2224

IMG_2233

 

 Häng kvar hela året och häng med på min resa! Gör du också en 365? Vill du dela med dig av dina teman och/eller idéer? All inspiration är så välkommen, och jag som precis har börjat…

Veckans bild, v 5

japan4
Standard

japan6

För exakt 5 år sedan, i början av februari 2009, befann jag mig i landet jag sedan barndoms ben längtat efter och känt mig alldeles speciellt dragen till – Japan.

Tanken var att studera 3 månader i Kyoto, och jag hade valt Kyoto pga stadens historiska rikedom. Dock blev det inte som jag tänkt mig, av olika anledningar, och jag blev grymt besviken över Japan. Förmodligen för att jag hade förväntat mig att det fortfarande skulle springa runt samurajer på gatan med svärden i högsta hugg. Jag fick se och uppleva fantastiskt mycket ändå och perioden jag tillbringade i Kyoto är en av de perioder i mitt liv jag känt mig riktigt lycklig.

Min stora idol och mentor Miyamoto Musashi har efterlämnat många fotspår i Kyoto, som jag villigt vandrade i.

Bilden ovan är från det klassiska utflyktsmålet Fushimi Inari. Jag kunde valt den klassiska bilden som alla tar, men jag har försökt att vara lite kreativ här och välja en bild som alla inte redan sett.

Idag har jag kommit över min besvikelse över Japan och längtar tills nästa gång jag får nöjet att sätta min fot i landet, och hoppas att det verkligen blir inom en snar framtid.

Res-appar

Standard

Det finns en hel uppsjö med res-appar till iPhone, och jag har bestämt mig för att testa några. Jag kommer att ge allihop 2 veckor att försöka snärja mig, och då jag inte reser så värst mycket nu, så ska jag testa att efterregistrera resor, vet inte ens om det går.

Det jag kommer att testa är:

  • Hur enkel är appen att använda?
  • Vilka funktioner har den?
  • Vilka funktioner saknar den?
  • Gör den verkligen mitt resande enklare?
  • Synkar den?
  • Vad kostar den?

Vi får se, kanske dyker det upp några fler frågetecken som jag är intresserad av, men i nuläget är detta det jag ska testa.

Vill även poängtera att detta är något jag själv tagit initiativet till, så det är inget som jag blir sponsrad att göra. Det är mina åsikter som kommer att postas och ingen annans.

De jag börjar med är: Travelog och Everplaces.

Ett bett av isländsk matkultur

islfrulle
Standard

THIS POST IS ALSO AVAILABLE IN ENGLISH!

Mjöd, mjöd, mjöd och bark, och kanske ett och annat köttben. Det är väl vad de äter de där vikingarna på den isiga ön mitt ute i ingenstans!

 

För mig är mat en stor del av resandet, och att prova inhemsk matkultur ett måste.

 

Mitt besök på Island 2013 var inget undantag. En del blev jag kär i, och kommer verkligen att fortsätta äta, och andra – not so much.

 

Så, vad äter de egentligen?

 

Skýr – fantastisk yoghurt-liknande sörja som ibland nästan smakade som Pannacotta! Herregud vilken galen favorit, som himmelriket för mig. Pannacotta till frulle!!! Här hemma har jag dock testat en inte lika fantastisk Skýr, så jag kommer  nog inte äta den utanför Island någon mer gång.

 

 IMG_1558

 

Slátur – nästan precis som det låter, och betyder: SLAKT! Det är en slakt du sitter och sätter i dig. Jag provade detta en morgon till frukost – helt orädd, måste jag tillägga, så att ni inte tror att jag är kräsen på något sätt. Jag beställde en isländsk bondfrukost, och väntade med spänning. ”Slakten” låg i mitten och var mörkbrun och såg ut som finmald stekt köttfärs. Hm, det såg inte så positivt ut men jag tänkte inte låta mig nedslås så jag satte gaffeln i slakten och skar av en bit och stoppade i munnen. Det var inte så att jag kräktes, blev inte ens illamående, men jag kände direkt på den mjuka, lena, fnösiga kvalitén att det var något inälvsaktigt. Och efter en sekunds googlande visade det sig att det var: blodpudding/slafs, gjord på… tja, varför ens undersöka saken närmre? Det var inte särskilt gott.

 

Jag har alltid haft svårt att äta all inälvsmat; det har en väldigt speciell konsistens och smak, för er som inte testat; det är mjukt och bösigt och för mig känns det som om det bara växer i käften. Det blir ju knappast bättre av att man ser en massa hål i t ex lever när man ser det rått. Hur aptitligt ser det ut då? Bläää…

 

islfrulle

 

Back to the task at hand, nu.

 

Kjötsúpa - Jag provade givetvis den välkända isländska köttsoppan (innehållande lamm). Lamm tillhör egentligen inte mina favoriter. Kött överhuvudtaget tillhör inte min favoritmat; när jag lagar mat till mig själv så lagar jag aldrig kött. Jag var tvungen att testa soppan på det välkända fiket Café Loki som ligger mitt emot min favoritkyrka Hallgrimskirkja i Reykjavik. Soppan var kanongod, men hade IMO varit precis lika god utan lamm. Jag fick ett flatbröd med rökt lamm till – fantastiskt gott. Flatbröd is the shit!

 

isllamm

 

Lamm – äts i en faslig mängd och det vore ju konstigt annars, för det finns 1,5 får per invånare… Det verkar ha uppstått någon “trend” också på Island, som i många andra länder, där det ivras att äta närproducerat m.m, importen på bl a kött är strikt reglerad och flertalet restauranger i Reykjavik använder bara råvaror från Island, och särskilt får finns ju på ön, som sagt, så de lär ju inte behöva svälta på ett tag.

 

Raw food – På en restaurang som heter Glo. Underbar mat. Något jag verkligen kan rekommendera. Raw food är inget som är speciellt isländskt, men det fick komma med på listan för att jag testade det för första gången i Reykjavik.

 

IMG_1587

På en del restauranger kunde man äta val, vilket var något jag inte testade, mest pga att det för mig känns konstigt, jag vet inte varför.

En restaurang som jag gick förbi nästan dagligen serverade Skandinavisk mat – svensk, dansk och norsk. Menyn de hade påvisade dock inte en enda svensk maträtt som jag kände till. Inga köttbullar, ingen falukorv, men däremot både smörrebröd och hamburgare. Nåväl, nu åkte jag ju inte till Island för att äta svensk mat, så det var ju ingen katastrof, men jag tyckte det var intressant.

 

Vilken restaurang ska jag besöka även nästa gång?

 

En klar favorit i Reykjavik var Buddha Café som ligger på Laugarvegur (shoppinggatan), där de hade en mix av olika asiatiska rätter. Den asiatiska restaurang som funnits längst i Reykjavik är dock kinesen Asia Restaurant. Här åt jag en utsökt måltid och faktiskt var den riktigt autentisk och spicy, vilket brukar vara svårt när man äter kinesisk mat i Sverige – den är för svensk och smaklös! De blev väldigt generade när jag frågade om det var kutym att dricksa, och ville absolut inte ha något.

 

Matutbudet i Reykjavik är gränslöst…

 

Det finns inga gränser på matutbudet i Reykjavik, det finns kinesiskt, japanskt – en faslig massa sushi-ställen, säkert pga den mängd japanska turister som kommer hit, nepalesiskt, SteakHouse, isländskt så klart, italienskt, spanskt, Subway och en hel drös till. Det finns restauranger för varje smak. Min stora sorg är att jag inte fick besökt Taco Bell när jag var där, eftersom jag minns Taco Bell från min Los Angeles resa extra väl. Jag älskade det stället! Dock var jag lyckligt skonad från McDonald’s under hela vistelsen – tack och lov gick de i konkurs där!

 

Det finns även livsmedelskedjor, precis som här hemma, 10-11 är en populär sådan som alltid är öppen. Här kan du köpa en del snabbmat, men även livsmedel ifall du vill laga din mat själv.

 

Så summan av kardemumma blir att hungrig behöver du aldrig gå i Reykjavik, för här finns något för alla smaker och för alla plånböcker.

IMG_1571

Min lunch på Blue Lagoon

Veckans bild, v 4

Image

Denna vecka har varit fylld med arbete, så klart, men jag lyckade få lite övning inom nattfoto. Det är lite klurigt med fokus måste jag erkänna, då det är svårt för kameran att hitta fokuspunkten, eftersom det är för mörkt och sedan är det svårt för ögat (nåväl åtminstone mitt trasiga öga) att se på LCD-skärmen. Övning ger färdighet och jag har en lång bit kvar att gå, men det är en väg jag gärna vandrar på!

Mitt övningsprojekt denna gång var Värö Bruk, en pappersmassa-fabrik lite utanför Varberg, som jag länge velat ta kort på, eftersom det ser dramatiskt ut och det är en massa lampor osv. Jag fascineras lite av fabriker och andra byggnader som känns som om de förstör jorden och dramat man kan skapa via dessa föreställningar. Jag tyckte att lamporna blev roliga när jag körde på bländare 22, för de blev stjärnor, annars är jag inte särskilt nöjd med fotot, men som sagt – övning ger färdighet! Nästa gång ska jag leta upp en annan plats (denna hade jag dock sett ut för flera år sedan), där man kommer lite närmre.

 

vbruk2

 

 

@work

Standard

IMG_2030

Jag har precis börjat ett nytt jobb. Eller nytt och nytt… tillbaka på Stena Line och HR-s JobCenter.

 

2011 arbetade jag där under 3 månader och stortrivdes. Jag satt som HR-administratör och bokade ut vikarierande personal på Stena Lines olika båtar. Jag hade svårt att vänja mig vid 8-5 arbete, dock, samt att endast vara ledig lördag och söndag. Jag var konstant trött och sov mest på min fritid. Jag trodde det var något fel på mig, tills jag hörde av de andra som gått från ombordarbete till landarbete. Alla hade haft liknande upplevelser.

 

Lönen är ju också en liten downside, om man jämför med ombordarbete, men för mig var både upplevelsen och själva arbetet ett plus, så det minuset kunde jag leva med.

 

Så nu kommer jag att arbeta 8-5 måndag-fredag och jag hoppas att jag snart vänjer mig vid att gå upp klockan 5 på morgonen och komma hem kl 7 på kvällen, så att jag orkar vara vaken åtminstone ett par timmar på kvällen och hålla igång mina bloggar, samt andra intressen. Om inte, så vet ni i alla fall att jag inte däckat under en sten någonstans, utan jag finns här, fullt upptagen med att leva Svensson-liv.

Mata ne!