You can dress him up, but he’s still just an ape…

Dagbok från Thailand… Bussresan till bangkok!

 

Eftersom Ao vantrivs så på Samui bestämde vi oss för att åka till Bangkok. Nåväl, vi bestämde först att vi skulle åka till Koh Tao och lata oss några dagar, men sedan bestämde “mannen” i förhållandet att Bangkok var bättre. Jag ville inte åka förrän torsdag – fredag eftersom jag betalt mitt rum fram till dess, så vi blev ense om att vi skulle åka till Bangkok på torsdagen. Jag tyckte att han kunde fixa biljett, men det tyckte inte han, för han visste inte var och det var allmänt surt. Jaha, första grälet!!!!

Jag försökte hitta det stället vi blev upphämtade på när Pang köpte biljett till mej och Liina, för den bussen var bara grym! Inte en farang, förutom oss, och bara 3 säten på 1 rad, istället för 4, så sätena var grymt breda och man kunde fälla dem hur långt som helst. I den bussen var det inte ens jobbigt att åka ändå till Bangkok.

Men jag hittade inte stället, och Ao visste ju inte var man köpte biljett, så jag gick och köpte en vanlig sunkig biljett till en vanlig sunkig farangbuss. Nu undrar väl ni vad en farangbuss är – jo det är en buss speciellt för utlänningar = farang. 950 baht för en person. Hm, inte så billigt, men billigare än flyg i vilket fall.

 

Minivanen som tog oss till Na Thon kom som konstigt nog som utlovat kl 12.30. Amazing.

 

Väl i Na Thon fick vi besked av chauffören att vi skulle sätta oss och vänta. Det stod en buss där redan, men vi antog att vi inte skulle med den eftersom han ville att vi skulle sitta utanför. När alla människor redan gått på sa han till oss att vi skulle med den bussen och att vi kunde gå på. Jamen det var väl hyggligt, för nu fanns det inga platser kvar så vi fick inte sitta jämte varandra. Jag förstod inte och började redan bli smått irriterad.

Varför var det bättre att vi satt utanför och väntade tills bussen var full? Ibland blir man så trött på thaiare och deras brist på logik.

 

Men men, det var bara en liten sväng vi skulle – ut till piren och ombord båten, sedan fick vi gå av igen. Båten var smockfull med folk och jag vet inte varför helt plötsligt alla människor skulle färdas just denna dag. Men det skulle de.

När vi var iland, hade många människor gått av båten, och skulle inte med bussen, så jag fick äran att sitta jämte min pojkvän. PUH!

I Surat thani blev det stopp igen och vi fick besked om att bussen till Bangkok skulle komma kl 19.30 vilket innebar en väntan på ca 2 ½ timme. Ok. Jag läste min bok i min iPad – fruktansvärt grym bok. Har redan lyssnat på den som ljudbok, och nu läser jag den. Man kan aldrig få för mycket av det goda.

 

img_0208-copy

 

Bästa boktipset: serien “Fallen” av Lauren Kate

 

”Fallen” av Lauren Kate. Ifall ni gillar änglar och evig kärlek! Det gör jag… <3

 

Vi åt lite och tittade på de söta katterna som fanns där, och helt plötsligt kom tanten som hade stället fram till Ao och pratade lite.

 

img_0210-web-copy-copy

 

Hon sa att de inte gillade thaiare på farangbussen.

 

Varken Ao eller jag förstod någonting. Tanten föreslog att han skulle låtsas att han var från Kambodja eller något. Ao muttrade lite när hon gått; ”vi är i Thailand, varför gillar de inte thaiare?” typ. Jag ruskade på huvudet och undrade själv varför, men brydde mej inte så mycket. Jag var ännu inte medveten om att jag strax skulle uppleva min första interrasiella (?) konflikt.

 

Någon tjomme dök upp och satte en klisterlapp som det stod BKK på, på mej och på Ao. Sedan tittade han lite extra på Ao och frågade om han var thai. Jodå. Då kom någon lång utläggning för Ao på thai, och Ao nickade och svarade att han förstod, som den lydiga thaiaren han är.

 

Talk to the hand, biatch!

 

När jag frågade vad som stod på, fick jag bara en hand till svar av killen, vilket naturligtvis gjorde mej PISSED OFF! När han till slut vände sej till mej var jag redan ilsk för jag förstod mycket väl vad det handlade om, trots min enorma okunskap gällande det thailändska språket. Ao kunde inte åka med farangbussen för han var thai. Det var absolut inte tillåtet och hittade polisen en thai där skulle det gå riktigt illa.

 

Jag behöver väl inte säga att jag inte fick en vettig förklaring till varför thaiare inte kunde åka med en farangbuss, allt jag fick veta var att polisen inte tyckte om det. Sen när stoppar polisen en farangbuss?

 

”Ok, om jag inte får gå ombord på bussen så ge mej mina pengar tillbaka.”

 

Nej det var inte möjligt, för det var ju på Samui man gjort fel. Jag skulle få åka tillbaka till Samui och få mina pengar.

Skämtar du med mej? Du säger att jag inte får gå ombord på denna bussen, så ge mej mina pengar.”

Efter att jag skrikit och gapat en stund, ställt till med så där mycket väsen som asiater generellt sett avskyr, gick han med på att ge oss pengarna OCH gratis tuktuk till busstationen, där vi kunde ta en thaibuss.

 

Då undrade ju jag lite smått ironiskt – får en farang åka thaibuss då? Vi kanske skulle ta varsin buss så alla blev glada och lugna – jobbigt med folk som inte kan hålla sej till sin egen ras, utan måste beblanda sej med andra och göra allting förvirrat för de stackare som håller sej inom familjen, so to speak.

 

Hur fan skulle jag ha vetat att det här var Sydafrika?

 

Ao undrade varför de sålt biljetten på Samui i första hand när han var thai. Men jag visste väl för fan inte att det här var Sydafrika, så jag nämnde inget om att han var thai när jag köpte biljetten. Det hela var ju helt sjukt. Jag fräste till Ao att om han trodde att jag tänkte åka lokalbuss och yada yada (kommer inte ihåg allt), var så förbannad, och när Ao inte svarade på mina galenskaper, utan bara tittade på mej fräste jag:

”Fuck my ass NO!”

Var kom det ifrån då? Ao såg lite förvirrad ut, som om han också undrade var den repliken kom ifrån, men även för att han förmodligen undrade vad den betydde. Så här i efterhand undrar jag också vad den betydde. Sen när slutade jag åka lokalbuss? Jag brukade älska att åka lokalbuss. Överallt. Lokalbefolkningen tyckte alltid det var så roligt när utlänningarna dök upp på deras bussar och när de ville kissa väntade man gärna lite extra på stationen tills de vita idioterna var klara. Men nej, jag gillar alltså inte detta längre. Jag har blivit gammal och bekväm tydligen. En sida jag inte alls gillar hos mej. Ingen bohem alltså längre, utan en lyxbackpacker… huga…

 

Det var inte pengarna det handlade om, det var beteendet!

 

När vi väl fick en tuktuk och kunde åka därifrån var jag så arg att jag var både lipfärdig och skakig. Ao tog det hela mycket lugnare, och sa att han förstod saken. Jaha. Han trodde först att det handlade om pengarna för mej, men blev snart varse om att det handlade om helt andra saker för min del, precis samma saker som han själv kände. Det störde mej visserligen att jag betalt 1200 baht för att bli transporterad från Samui med båt och buss till Surat thani, en resa som tar knappa 4 timmar. Men det var inte det som var huvudpoängen.

Hur som helst var vi på väg till stationen och när vi väl kom dit fanns det ingen buss, den hade redan gått. Men som tur var fick Ao tag i biljetter till ngn VIP-buss, och vi kunde lifta med en annan buss så vi kom ifatt VIP-bussen.

 

Ibland älskar man bara Thailand och thailändare – de ordnar allt. Inga problem.

 

Förutom de som har med faranger att göra. Sista gången jag åker farangbuss säger jag ju. Bojkott!!!! Big time!

 

Till min glädje insåg jag, när vi såg vår VIP-buss, att det var en likadan som den jag och Liina åkt med. Lucky lucky!!! Nöjd som en liten loppa var jag när jag gled ned i det breda sätet, fick min filt, min lilla matlåda full med kakor, vatten och festis.

 

Varför i hela fridens namn ville man åka trång, sunkig farangbuss när man kunde åka fin thaibuss som var mer VIP-buss än farangbussarna någonsin varit?

 

Dessutom var det billigare också. Tror jag. Skillnaden borde i vilket fall vara hårfin. Min glädje grusades dock lite eftersom det fanns ett helt gäng farangkillar ombord. Ja se, vem är det nu som är rasist?? Hädanefter när jag ska någonstans skickar jag Ao att köpa lokalbussbiljett. VIP givetvis eftersom jag blivit mätt och belåten som en fet gammal katt, men det är ändå en thaibuss.

 

Aldrig mer en farangbuss!!!