Vad fattas dagens vita män?

Jag ser deras blickar varenda gång jag går ut. Ser hur de tittar på oss och skrattar bakom våra ryggar. Farangernas hånfulla leenden och thaiarnas medlidande. Jag vet att de tror att han är min semesterpojkvän. Jag vet att de tror att han är med mig för mina pengar och att jag bara köper min kärlek. Jag vet precis vad de tror för jag tror likadant så fort jag ser en vit kvinna och en thaiman, eller usch huga en vit man och en thaikvinna. Jag är precis lika fördomsfull och jag försöker inte dölja det. Jag avskyr män som hamnat i någon slags kris som åker hit för att hitta en ung, vacker kvinna som de förväntar sig ska passa upp på deras minsta vink. Jag avskyr män som utnyttjar dessa kvinnors svagare ställning genom att erbjuda dem ”en bättre vardag” mot deras själ. Jag tycker verkligen att de är lägre stående varelser.

 

Tv-serien ”30 grader i februari” fick mig att se på dessa sorgliga ursäkter till män på ett lite annat sätt än tidigare, då Glenn i serien verkligen fick mitt medlidande. Allt han ville ha var en familj och ingen därhemma tittade på honom 2 gånger eller gav honom en ärlig chans. Men det är svårt att försöka tänka att någon av dem man ser här nere kan vara lika illa drabbad som honom, lika svårt varje gång, för de flesta man ser är stora, feta, gamla och flickorna/kvinnorna är unga, söta och små. Det är lätt att se varför de i sin kris kommer hit – en egoboost helt enkelt. Du är utsliten, gammal och ingen vill längre ha dig där hemma, så då åker du till ett land som är fattigare än ditt eget, där du framstår som miljonär bara du visar dig och varje ung vacker flicka vrider huvudet ur led när de ser dig. Nu ska jag inte säga varje, för det är sällan en ung, välutbildad kvinna springer efter en fet, gammal farang. Det är oftast de kvinnor som inte har fått så mycket valfrihet i livet som gör det, för det är en chans att komma härifrån, en chans till ”ett bättre liv”. Vad som egentligen är bättre låter jag vara osagt, eftersom jag inte vet vad de haft, och jag vet inte vad de får. Ibland blir det väl så att de får det bra, för att de har träffat någon som tar hand om dem. Men oftast tror jag att det är så att de träffar någon som inte tar hand om dem, utan som tar hem dem, sätter dem där och behandlar dem som en ägodel – en slav, som de förväntar sig ska passa på minsta vink. Dessa män tror att thailändska kvinnor är fogliga, men de är så fel ute så det är skrattretande. Thailändska kvinnor är varken förtryckta eller fogliga, utan färgstarka kvinnor som i sitt rätta element verkligen har makten över männen i detta land. Thailand är ett matriarkat i hög grad och att tro något annat visar bara på total okunnighet. De har ju till och med en kvinnlig premiärminister!

 

Men det är något märkligt med hela det här landet. När jag var och hälsade på Jane i Bangkok blev jag uppriktigt sagt äcklad av hur vita män beter sig här borta, för eftersom jag då var ute och festade med en thai fick jag uppleva hur illa det egentligen är ställt. De var som vilddjur efter henne, enbart för att hon var thai. Nu menar jag ju inte att antyda att hon inte är fin, men det var liksom inte det som drog. En kille frågade mig med stora stora ögon hur jag kunde tala med underverket. Talade jag thai? Näää, men hon pratar svenska. Han tyckte det var det märkligaste och mest underbara han någonsin hört ungefär, och jag tyckte han var den mest patetiska människan jag någonsin träffat. Han ville att jag skulle presentera honom. Men va fan. Alltså som han betedde sig så var det ungefär som om han trodde att jag hade köpt henne och att hon nu tillhörde mig, så han var tvungen att fråga mig om lov för en presentation. Det var hårresande. Det är inte ofta jag hemma får uppdraget att presentera okända män för mina vänner när vi är ute och festar. Presentera dig själv för fan, jag känner väl inte dig. Men jag kan ju inte prata med henne. Nä men hon pratar engelska, idiot! Jag förstår inte vad det är som gör att dessa vita män beter sig som brunstiga apor när de kommer hit, och jag är så trött på dem. Dessutom så gruvligt trött på att folk tror att jag är en sån brunstig apa också. Pinsamt! Det tråkiga är ju också att det här beteendet inte längre bara finns i åldersgruppen 50+ utan det har börjat krypa ned i åldrarna. Någon gång, någonstans har det blivit coolt att åka till Thailand och köpa en hora. Det är något man har på sin bucket list tydligen om man är vit, man och viril. Det hör liksom till. En kompis kompis gav det ultimata svaret på varför de ville köpa horor i Thailand: ”För att vi kan!”. För mig är det här en skrämmande utveckling. Eller jag kanske borde säga recession!

 

 

En dag tillbringade vi en hel del tid i klassrummet till att prata om en hemsk thaikvinna som lurat en farang på pengar och han hade byggt stora hus och lador och allt vad det var till henne och sedan hade hon kastat ut honom. Ur sitt eget hus. Naturligtvis var det farangen i klassen som tog upp det, eller ja, han tog upp att ”stackars faranger som kommer hit och blir lurade av massa thaibrudar” och vår lärarinna som senare kallade honom för Guldfisken, berättade historien som tydligen hade visats på tv här. Ja vad synd det är om dem, men som man bäddar får man oftast ligga och jag tycker det är lika synd om de stackars kvinnorna som tvingas ligga med ofräscha äckliga gubbar i resten av sitt liv för att överleva. Jag tycker inte om folk som luras eller utnyttjar andra, och jag har många gånger i mitt liv själv blivit utnyttjad för att jag varit för snäll och mesig, men sluta kasta sten i glashus, ffs. Köp inte en kvinna på en bar för att efter 2 dagar ge henne ditt VISA-kort och tro att det är äkta kärlek. Säger väl sig självt att du kommer åka på en smäll. Gör du så hemma? Åker du till Rosenlund, plockar upp en brud och ger henne ditt kreditkort? Nä, hemma i Sverige håller männen i både sina plånböcker och sina hjärtan, så jag förstår inte varför de tappar konceptet helt när de kommer hit. Nä jag säger: väx upp och bit i det sura äpplet; man får oftast precis vad man förtjänar!

One thought on “Vad fattas dagens vita män?

Comments are closed.