Mitt hem – en fristad för alla djur!

Häromdagen hände en lustig liten grej. Jag stod och borstade tänderna och pratade med Oh samtidigt (hur man nu kan prata och borsta samtidigt). Han hade precis mosat en liten, minimini tusenfoting (långt ifrån det monster som jag hittade på toaletten i Buriram en kylig natt). Jag var lite missnöjd med detta och förstod inte riktigt anledningen till moset.

 

Geckos at home in Buriram.

”In MY house ALL animals are welcome!”

 

basunerade jag ut, varpå en liten mus kände sig trygg nog att göra sig tillkänna. Han rusade ut från under kylskåpet och sprang runt i en hetsig cirkel. Som om han ville visa att här var han och nu var det dags att vi tog hand om honom. Ja, vad skulle jag säga?

 

Jag kunde ju inte gärna dra tillbaka välkomnandet bara för att vi hade en mus i hemmet.

 

Ohs första impuls var att döda den, men jag protesterade så ljudligt så han fick helt enkelt ge med sig. Oftast ger han med sig, finns liksom ingen anledning att tjafsa med farangen, hon slutar ju inte förrän hon får som hon vill, eller åtminstone tror att hon övertygat honom.

 

“Där går gränsen!”

 

En av mina vänner på Facebook kommenterade min statusuppdatering med denna happening att där går gränsen; han skulle ha flyttat ut med en gång, och vid närmare eftertanke så har nog de flesta den åsikten. Gränsen är nådd vid möss och annat otyg i hemmet. Jag vet inte längre om jag har någon gräns, och absolut inte var den går.

 

I min värld är alla små, lurviga varelser = söta. Eller inte…

 

Toalettgäst i Buriram. Not so cute!

 

Poängen är väl att jag tycker om möss. Råttor kanske not so much, men i min värld så är allt som är litet och lurvigt gulligt. Kanske inte en tarantela då, men där har vi kanske min gräns. Kackerlackor och spindlar – nej tack. Ödlor (YES, ät upp alla insektsjvlar i mitt hem, please), ormar, möss, råttor – nej, jag ser ingen anledning att hetsa upp mig.

 

“Det var en israel på toaletten!” “Jaha, vad sa han då?”

 

Men min gräns är ju ganska larvig och absurd, eftersom jag ser det orimliga i att gå till ägaren och säga att nu flyttar jag ut, eftersom jag hittat en kackerlacka i badrummet. Då kan jag ju inte bo någonstans i det här landet.

 

 Här väver vi korsstygn.

Jag får helt enkelt lära mig att leva med kackerlackor och spindlar – hur stora och äckliga de än månde vara. När det blir för äckligt skickar jag min mordbenägna pojkvän på dem. Det är bara mössen jag skyddar. Och kanske en eller annan råtta.

One thought on “Mitt hem – en fristad för alla djur!

  1. Pingback: My home – a sanctuary for all animals! « Life As Me

Comments are closed.