Tidsskillnader suger just nu!

Jag brukade alltid tycka att tidsskillnader var spännande. Precis som olika valutor och olika språk så var tidsskillnaden ytterligare en anledning där man märkte att man rest utomlands. Att man åt ett visst håll får jetlag och att det kan vara riktigt jobbigt, det bevisar ju bara att du varit någonstans. Lite som en krigsskada, ju. 😉

 

Arbetserbjudanden väller in – vad hände där?

 

Men igår fick jag ett arbetserbjudande – heck, jag fick två! Varav det ena svarade jag ganska sent på för jag hade inte sett det, då jag legat och mosat mig i sängen alldeles trasig hela dagen, men det andra svarade jag på inom tio minuter. Det var två småjobb som inte kommer att inbringa så mycket pengar i min plånbok, men jag behöver alla jobb jag kan få så att jag får utökat mitt CV, så därför är jag lite hång på dessa arbeten.

 

Thailand och USA = många timmar ifrån varandra

 

Först nu börjar jag tycka att det suger med tidsskillnader. Personerna som mailat mig bor förmodligen i USA. Thailand och USA är inte riktigt kompatibla om man säger så. En sisådär 12 timmar efterblivna är de. Vilket innebär att jag nu sitter här kl 0130 och väntar på svar från någon av de båda som desperat behövde min  hjälp för ett par timmar sedan. Det kan ju tänkas att de svarar om jag går och lägger mig och så kanske jag missar chansen att få jobb. Det går inte för sig.

 

Så, det blir till att stå ut några timmar till. Tur att man har massor att pyssla med i sin dator så att man inte somnar. Bara inte titta på någon film för då blir det John Blund omedelbums!

 

Dagen efter…

 

Kl 0300 gav jag upp och somnade sött. Vaknade dock en timme senare – har svårt att sova när min nacke krånglar – och vips hade jag fått svar från båda två – PLUS ett arbetserbjudande till. Vad är det nu frågan om? När det dyker upp så mycket blir jag genast misstänksam. Ska de utnyttja mig igen nu, som indierna gjorde, få mig att göra konstiga jobb som jag i slutändan inte får betalt för. Javisst, hehe, försök den här gången, för nu har jag ett organisationsnummer, vilket innebär att jag kan stämma skiten ur er.

 

Dock verkar dessa vara seriösa erbjudanden. Det första var ett väldigt enkelt jobb, och det gjorde jag klart nu på morgonen, bestod bara av drygt 200 ord, men uppdragsgivaren är väldigt prestigefylld, så honom vill jag gärna imponera på och kunna få ha kvar – kanonkontakt. Han har ett Copywrite företag i England, och en bra, populär website, så att göra uppdrag för honom känns nästan som en stor ära.

 

En boköversättning?

 

Det andra erbjudandet kom från en fransman och visade sig vara ett stort projekt och inte alls en liten text som han från början skrev. Det är en bok som ska bli översatt tydligen. En hel bok! Och ja, det kommer att ge pengar, men då blir man sådär fundersam. Varför kontaktar författaren av boken mig för översättning? Borde det inte vara en förläggare inblandad? Och varför kontaktar han mig av alla personer?

 

Tack vare sidor som jag är medlem i; Proz och Translatorscafe, så kan jag hitta information om lurendrejare och på så sätt undvika dem.

 

Kollar runt lite på internet och hittar att i överlag är översättare misstänksamma mot såna här erbjudanden. Dock vill jag ju säga att etablerade översättare är i överlag misstänksamma och väldigt negativt inställda till att göra jobb som det jag nu gjorde för den prestigesamma mannen ovan, eftersom det gav väldigt lite betalt. Ibland undrar jag ifall dessa negativa röster verkligen minns hur det var att starta upp, att inte ha någon erfarenhet och samtidigt som man mailar intresse hit och dit, svarar på annonser så bara väntar man på ett ynka litet arbetserbjudande, ett futtigt litet svar på alla de mail man skickar ut varje dag. När det sedan kommer och erbjudandet är en skamlön, ska man då tacka nej för att man “förstör hela branschen” eller ska man tacka ja för att man lyckats landa ett jobb?

 

Jag har redan i min korta karriär gjort både och, dock inte av anledningen att jag förstör branschen genom att acceptera låg lön. Jag tackade nej till ett danskt företag som korrekturläsare – jobbet hade varit kanonenkelt, men jag ville inte rucka på min timlön, då hon ville ha ett fast pris. Det är väldigt svårt för mig också att estimera hur lång tid det kan ta när jag aldrig gjort något likadant också, så för att skydda mig själv från massa onödig sorg, så valde jag att stå fast vid min timlön. Timlön är standard för en korrläsare, dock lön per ord för en översättare.

 

Så ja, jag är i valet och kvalet här nu. Behöver jobb, men vet inte om jag vågar hoppa på en privatpersons erbjudande. Jag ska nog läsa lite ur utdraget ur boken han mailade mig och se om den är intressant. Är den det kan ju det vara värt det ändå. Även om jag inte får betalt. 😉

 

Over & out indeed.