Är vit hud verkligen vackrare eller vad är det för dille?

2991579_f496

Reklam, som jag själv såg i Thailand. Bild lånad härifrån!

 

Thailand (och säkerligen resten av Asien också; jag har bara personliga bevis från Thailand, Nepal och Japan) ligger väldigt långt efter oss när det handlar om rasism – vad som är lämpligt respektive olämpligt att haspla ur sig angående människors nyanser och hudtoner, och de är väldigt fokuserade på människors hudfärg, eller snarare om den är mer gul/brun än vit.

 

Skönhetsidealet i Asien är att se så europeisk (kaukasisk) ut som möjligt!

 

Det finns många skönhetsideal i Asien som för oss ter sig oerhört märkliga men då bör man också betänka att våra egna ideal är synnerligen underliga de också. För en asiat verkar de förmodligen precis lika märkliga.

 

Vitast vinner! I alla läger.

 

Den här längtan att vara vit stör mig för det känns så fel, så tvärtom mot allt jag har fått lära mig. Den känns ohälsosam och smaklös. Jessica Simpson gjorde faktiskt en riktigt bra serie som handlade om skönhetsideal runt om i världen där bl. a. detta ”fenomen” behandlades. Jessica har dock fått en hel del kritik för serien, då man ansåg henne pinsam eftersom hon är som hon är, dvs ytlig, flamsig, korkad, och allmänt amerikansk. Jo, det är ju så hon oftast framstår på tv, men jag tycker ändå att serien var bra och tog upp bra ämnen. Tittar man på ett program med Jessica Simpson så borde man ju veta vad det är man börjar titta på, det är inte precis så att man köper grisen i säcken med henne, man vet vad man får och ibland får man bara koppla bort tramsigheten och det pinsamma, för att se under ytan. Varför bli arg och irriterad när människor beter sig enligt sin natur?

 

Simpson besökte bland annat Thailand

 

I ett av programmen besökte hon Thailand, och träffade en kvinna i 40-50-årsåldern. Hon hade för x antal år sedan varit en ung, vacker sångerska, med en lovande framtid framför sig och med ett enda önskemål: att bli vit, eller åtminstone vitare. Så hon började använda produkter innehållande whitening, dessa förbenade produkter som alla asiater använder idag, med få undantag (t o m min pojkvän är och pillar på dessa produkter, om han ändå hade fått köpa dem för mig! hehe). För mig var/är det nästan stört omöjligt att få tag i helt vanliga hudprodukter utan whitening i dessa länder. Helt sjukligt. Bodylotion, duschcreme, ja t o m deo – alla innehåller de whitening. Detta är som sagt inte någon strikt thailändsk grej, utan det här har drabbat hela Asien och även afrikanska länder, västindiska länder och de flesta kulturer där invånarna har mörkare hudfärg, eller annan hudton än oss – den ack så vackra ariska rasen. :S

 

Alla vill vara vita, till vilket pris som helst.

 

Thaikvinnan i Simpsons program började få pigmentfläckar efter ett tags användande av sin whiteningprodukt. Hennes historia var gripande och det var inte bara Simpson som grät. Jag själv satt hemma i soffan och fällde stora tårar över tragiken som var hennes liv. Kvinnans man hade givetvis lämnat henne också, så nu hade hon ingenting kvar. Ingen karriär och ingen familj, och alla på gatan stirrade skrämt på henne, fullkomligt ovetandes att de själva kanske kommer att se ut så en vacker dag.

 

pob_8_panyaPanya före och efter Jessica Simpson fixade till henne med make-up i sitt program. Vissa tyckte att det var ytligt och smaklöst, men jag tycker att hon ser rätt tacksam ut! Bild lånad härifrån!

 

Det är inte heller bra att sola

 

Thaiare åker inte gärna till stranden eller solar för att få färg, som vi blekfisar gör. Är det varmt ute tar de hellre på sig en långärmad tröja för att inte bli solbrända. Det är heller inte något asiatiskt dille – när jag var i Sydamerika fick jag veta att det ansågs fult att vara solbränd, för det tyder på att du inte har något jobb och kan ligga på stranden varje dag alternativt att du är fattig och arbetar ute på fälten.

 

Är du vit är du rik eller har åtminstone ett jobb (alt arbetar inomhus på ett ”bättre” jobb), vilket innebär att du inte har tid att vara utomhus.

 

De stora märkena – L’oréal, Nivea, Garnier, Biotherm, Lancome etc – säljer alla whitening produkter i Asien. Döm av min glädje när jag sprang runt i Japan på jakt efter en ansiktscreme och jag hittade Biotherm (mitt favoritmärke). Här skulle det handlas, minsann. Jahaja, trodde jag då. Fanns inte en enda ansiktscreme som inte innehöll whitening.

 

Det fick bli en creme i ett för mig okänt märke, för någon whitening kan ni inte lura på mig!

 

En dag i skolan på Koh Samui frågade min lärarinna (efter hon fått reda på att min pojkvän är från Buriram a.k.a bonnläpp=mörkhyad och ful) om jag tyckte att män från Buriram var snygga. Jag svarade lite förvirrat ja och hon skrattade glatt. Det tyckte inte hon, för de var inte tillräckligt vita. Sedan frågade hon om jag tyckte att någon vid namn Jom var snygg, och jag visste inte riktigt vem det var, men jag svarade ja ändå. Hon tyckte det var ännu roligare. Senare av Malin fick jag reda på att det var ägaren till vår skola. Enligt min lärarinna så var inte ägaren snygg heller eftersom han var för mörkhyad…

Det här tankesättet är dock tyvärr inte min lärarinna ensam om att ha. Jag har sprungit på massor av thaiare som glatt undrar varför jag älskar Oh – han är ju så ful! Så syftar de på hans hudfärg. Javisst han är lite mörkare i huden, men jag tycker det är fint och dessutom hade jag nog älskat honom även om han varit vitare. Eller mörkare för den delen också. Hudfärgen har liksom inte mycket att säga till om, i varje fall inte när det gäller mig.

Det här ämnet stör mig som sagt en hel del, eftersom jag anser att det är rasistiskt, så jag googlade lite för att se vad som kom upp. Jag hittade massor av intressanta saker.

Den här mannen t ex, menar att det inte är rasistiskt att vilja ha vit hud i Asien. Jag kan nog medge att jag inte upplever att folk ser ned på varandra på samma sätt som vi gör i väst, som jag även påpekat tidigare, men det finns ändå en osynlig gräns mellan folk och folk, som man inte kliver över – punkt slut.

 

Vi umgås helst med likar, och de som kommer från norra Thailand kan inte umgås med de från södra Thailand.

 

Folk från norr tycker t ex inte om folk från söder (nu förstår väl ni också att jag generaliserar!). Vår f.d. lärarinna Yu berättade att hon tidigare varit på semester i Chiang Mai och då hotellägarinnan fick reda på att hon kom från Krabi så var hon inte lika välkommen på hotellet längre. Yu tog då helt enkelt sin packning och flyttade till ett annat hotell. Folk från norr anser tydligen att söderfolket är fisförnäma, snobbiga, och märkvärdiga. Men det är de tydligen inte, i alla fall inte om du frågar ngn från söder då. 😉

 

Mina vänner här umgås blandat; de flesta är från Buriram, men en del kommer även från Khanom vilket ligger i söder, så det skiljer givetvis från fall till fall.

 

Att inte vilja bli sedd som fattig tycker jag också är motbjudande – är fattiga människor sämre människor?

 

Det här med vit hy har varit attraktivt för de som inte har det naturligt sedan urminnes tider. Den här sidan skriver om hur de gamla grekerna och romarna också eftertraktade detta underbara fenomen – vit porslinshy. Oj, så underbart vackert. ELLER NOT!

 

Jag använder gärna lite bly bara det gör mig vacker!

 

Metoderna som fanns på den tiden var dock farliga och kunde till och med bidra till döden, men vad gör man inte för lite skönhet? Man använde bl a blyfärg, som kunde leda till långsam förgiftning. Den här fixeringen blev allt mer en klassfråga, så därför blev det så att ju vitare du var, desto högre klass var du, vilket också är fallet idag, som jag nämnde ovan.

 

Det är inte enbart vackert i Asien att vara vit, det är även feminint. En Geishas vita hud är en symbol för allt detta; skönhet och femininitet och oskuld. Tidigare malde man ned pärlemor från snäckskal till puder och åt det. Hur det gör huden vit förstår jag inte, men vad vet jag om vetenskap? Eller skönhet! 😉

 

Jag är dock väldigt skeptisk till whitening produkter, även idag – hur nyttigt kan det vara? Vad är det i produkterna?

 

Jag är inte så intresserad egentligen av huruvida Kai eller Go vill vara vita eller om Annika och Sofie vill vara bruna, det jag är bekymrad över är vad de så kallade whitening produkterna innehåller. Egentligen. So here we go.

 

Vill du ha kroppen full av kvicksilver?

 

Enligt denna sida är det kvicksilver i många av de billigare produkterna. De berättar även att det finns piller för att göra huden vitare, och det finns laser, kirurgi, och en hel hög med andra sätt. Jag citerar en av kvinnorna i artikeln, Hilda Chu, en student från Taiwan:

 

”My future employers like white skin more”

 

Ytterligare en sida bekräftar att kvicksilver är en stor del i dessa produkter.

 

Vad är kvicksilver?

 

Kvicksilver är, om ni inte visste det, förbjudet i livsmedel i vårt härliga land Sverige, om ändå man tyckte det var helt ok att stoppa kvicksilver i Svininfluensa-vaccinet för några år sedan. Det var därför jag vägrade att ta den! Men det är en helt annan historia som jag kan kväka om en annan gång.

Kvicksilver är farligt för kroppen, beroende på vilken dos du kastar i dig så kan det även vara livshotande. Många whitening produkter innehåller en så pass stor mängd kvicksilver att under en tids användning är det tillräckligt för att ge dig njurskador.

 

Så varför använder man kvicksilver i dessa produkter om det nu är så farligt?

 

För att det är effektivt – man blir vit, dvs det klarar av vad det lovar, men framför allt för att det är billigt.

 

Det finns andra ämnen än kvicksilver för att göra huden vitare, men de är dyrare

 

Hydroquinone/Hydrokinon är en annan substans som används i whitening produkter.

 

Hur fungerar kvicksilver och hydrokinon i whitening?

  • De hindrar produktionen av melanin och det är därför huden blir vitare genom att använda dem.
  • Hydrokinon och kvicksilver reagerar tillsammans med de ultravioletta strålarna och bidrar till för tidigt åldrande, och mer pigmentering.
  • Hudens brist på melanin gör den även mottagligare för hudcancer.

Om ni vill läsa vidare hur det fungerar med dessa produkter så finns här en bra artikel på engelska.

 

Vad är långtidseffekterna? Hur farligt kan det vara?

 

Om inte ”mottagligare för hudcancer” avskräckte dig, vilket det förmodligen inte gjorde, eftersom vi vita människor älskar att kasta oss ut i solskenet utan vettigt solskydd, så bidrar även Hydrokinon till att göra collagenfibrerna tjockare och får huden att se svullen och fläckig ut. Inte så vackert!

Kvicksilver samlas dessutom i dina hudceller och lägger sig som ränder i hudvecken – blå/grå ränder. Inte så vackert! Det kan även leda till njurkollaps, leverkollaps och ja, det torde ju säga sig självt: kvicksilverförgiftning.

 

Idag finns säkrare alternativ

 

Idag finns det som sagt säkrare alternativ för whitening produkter som används, men de är dyrare och vi vet ju att konsumenterna oftast vill ha allt billigt, helst gratis.

Arbutin är ett ämne som anses ganska säkert, man har ännu inte hittat några bieffekter (och med bieffekter menar man otrevlig lukt, och/eller giftighet).

C-vitamin förebyggar hudens åldrande, lakrits förebygger UVB-framkallad pigmentation. A-vitamin används för behandling av vitiligo, hyperpigmentation, melasma, hudinfektioner mm.

Kojic Acid är ett av de viktigaste blekningsämnena idag, och det kan även inkluderas i din diet. Det kan skapa hudirritation som bieffekt, men för den som vill bli vit ter sig den effekten tämligen överkomlig. Hos djur kan det även medföra olika bieffekter på organen, men det har inte funnits i mänskliga studier.

 

Vill ni veta mer?

 

Här kan ni läsa lite ytligt om vad skin whitening egentligen är.

 

Snart kommer jag att berätta om hur detta även påverkar kändisar! Här är ett smakprov!

Men idag vill jag höra er läsares åsikter:

Vad tycker ni? Är vit hud vackrare??? Skulle ni medvetet offra er hälsa enbart för att bli vackra?

7 thoughts on “Är vit hud verkligen vackrare eller vad är det för dille?

  1. Emma

    jAag gillar att vara solbränd och älskar att sola, men jag skulle inte gå så långt att stoppa i mej något som är farligt för min hälsa:-) Hudfärg som hudfärg, det är väl forfarande insidan som räknas 😛

  2. Håkan Rohdin

    Intressant inlägg, och ett fenomen jag väl känner igen från min tid i Asien. Jag tycker dock du missar en viktig fråga – är vit hud vackrare rent objektivt? Frågan kan mycket väl vara befogad. Förvisso har vi haft sexuell selektion i evolutionen, men det finns ingenting som säger att sexuell selektion och den normala selektionen helt och hållet gått hand i hand. Det kan alltså vara så att i den bästa av världar skulle vi alla ha ljus hy, men det naturliga urvalet (t.ex. till följd av starkt solljus) har gjort att vissa grupper tvingats till högre nivåer av pigmentering än andra.

    Låt mig förklara, det finns vissa egenskaper som rent objektivt kan klassas som tilldragande, till det hör ett symmetriskt ansikte, vacker hy, starka muskler osv. Få finner en människa som uppvisar drag av sjukdom tilldragande.

    Med det sagt, kan det vara så att den starkare kontrastverkan som människor med vit hy kan visa upp anses som tilldragande? Vi minns nog alla beskrivningen på Snövit – “Hår svart som ebenholts, läppar röda som blod, hy vit som snö.” Liknande tankar återkommer i Tusen och en natt. Eller i ett nötskal – ett ansikte med tydliga kontraster anses som vackra.

    Jag vet själv inte, men låter absolut som en hypotes som borde gå att undersöka. Vad tror du själv om mina tankar?

    • charnette Post author

      Tack för din kommentar!

      Är vit hud vackrare rent objektivt? Ja, den frågan har ärligt talat kretsat en hel del i mina tankar också. Även jag har i vuxen ålder reflekterat över hur “hjärntvättade” vi blir redan som barn med sagor om de vackra prinsessorna med porslinsvit hud. Dock har jag inte velat ge mig i lag med skönhet ur ett objektivt perspektiv, då skönhet i allra högsta grad är subjektivt. IMO.

      Vi som lever i den västerländska världen har trots många olika kulturer, så många liknande beskrivningar av så kallade vackra människor från bl a sagor, men ändå har vi vilt skilda uppfattningar om vad som anses vara vackert.

      Att hitta ett ideal som anses som klassiskt vacker i både västvärlden och östvärlden tror jag är en än mer omöjlig uppgift. Ofta tycker jag att människan ser det exotiska (eller ovanliga) som det som är vackert, det man själv kanske inte har. Större delen av världen vill ha vit hud, så de behandlar sig med krämer för att uppnå sitt ideal. Vi vita vill ha mörkare hud så vi solar oss vackra.

      Tanken om det finns något universiellt som anses vara vackert är fängslande, men jag tror det är svårt att både undersöka och få fram. Men helt klart något att fundera på.

      • Håkan Rohdin

        Tvärtemot dig tror jag att det är ganska enkelt att hitta vad vi kan kalla universiell skönhet. Men att det täcker upp ett ganska stort spann. Skulle jag åka till tio olika länder och välja ut för mig tio vackra kvinnor är jag övertygad om att även ortsbefolkningen skulle stödja mina val. Trots att vår hudfärg skiljer sig dramatiskt åt är människan oavsett ursprung väldigt lika. Visst kan vi se skillnad på sådant som näsans utseende eller hårets struktur. Absolut rakt hår är extremt vanligt i Östasien men fenomenet finns mig veterligen inte i Afrika, etc.

        Det betyder att oavsett vilka kriterier som vi sätter upp på skönhet kommer alla olika folkslag i högre eller mindre omfattning omfamnas av dessa. Däremot skulle det vara betydligt svårare att jämföra skönhet mellan t.ex. en människa och en elefant då en har snabel och svans, den andre inte, en går på två ben, den andre på fyra etc.

        Och ser vi på framgångsrika modeller verkar de alla oavsett land omfatta ungefär samma egenskaper – ungdom, god hy, symmetriskt ansikte och en relativt hälsosam kropp.

        Nu handlar mitt inlägg mer om universella skönhetsideal än om just hudfärg. Men måste trots det säga emot dig om att vi solar för att bli mörkare. Givetvis säger jag inte emot dig att fenomenet existerar, men däremot solar vi i betydligt mindre utsträckningar än vad vi skulle kunna. De flesta modeller, skådespelare etc går från blek och hårt sminkad hy till vad vi kan kalla en hälsosam solbränna, en ton som täcker över de skavanker som väldigt blek hy normalt avslöjar.

        Nå, tack även för dina åsikter. Väl mött! : )

        • charnette Post author

          Kan du inte länka till ditt inlägg? Hade varit intressant att läsa det. 🙂

          Ja, jag är nog inte helt övertygad faktiskt, då jag nog står fast vid min åsikt om att skönhet är subjektivt. Modeller ska ju inte i första hand vara vackra, utan långa, smala (“kläderna ska hänga fritt som på en galge” läste jag någonstans), fotogena och enkla att förändra genom utseendet. Skönheten går väl alltid att sminka dit 😉

          Menade nog inte heller att vi solar för att bli brunare, som jag skrev, utan för att vi själva tycker att vi blir vackrare och fräschare med en mer gyllenbrun ton än den vanliga blekdassiga hyn som vi har året runt. 😉

          Vi är visserligen väldigt lika och inombords tror jag vi är än mer lika, men våra olika kulturer gör att vi ser olika på skönhet. Jag står nog obotligt fast i den åsikten, tror jag.

          Vad tänker du om det gamla talesättet “Skönhet kommer inifrån” då? Ibland dyker ju sådana där personer upp som inte alls är klassiskt vackra utan bara utstrålar en enorm karisma och blir vackra genom det… Hör inte direkt till ämnet, men bara lite nyfiken. 🙂

          • Håkan Rohdin

            Det blir en kort slutkommentar. Absolut kommer skönhet i hög omfattning inifrån, Om vi tillåts bruka den klassiska 1-10-skalan så kan en vinnande personlighet säkert lyfta än människa 4-5 poäng skönhetsmässigt, eller en högst alldaglig människa kan bli väldigt vacker i andra människors ögon endast genom sin personlighet. Hade ett ex som var en sådan människa. Vältränad kropp men ganska alldagligt utseende. Men hela hennes personlighet, intensiteten och livsglädjen fick henne att växa långt bortanför sina fysiska ramar.

            Har också starka minnen av en ung indonesiskt kvinna. Hon var förvisso väldigt vacker (för att vara indones) men vad som alltid fick min blick att dröja kvar några sekunder extra berodde på att hon var oerhört graciös, oerhört kvinnlig i hela sitt väsen. En kvalité som kan vara svår att beskriva men som man lätt känner igen när man ser den.

Comments are closed.