En översättares vardag

Översättare är inte ett val – det är ett kall!

 

Det är inte riktigt så att man blir en översättare – man föds till det, man utvecklar en förmåga att ständigt störa sig på allehanda felstavningar och rabiata översättningar under hela livet, från dagen man började läsa tills, ja, jag antar tills dagen man dör.

 

Man kan ju kanske önska att inte få bli översättare i nästa liv då… 😛

 

Att gå på restaurang är bland det trevligaste jag vet, i matväg då… OM man bortser från menyn! Än idag, trots min höga ålder, är det inte ofta jag hamnar på ett ställe som har en felfri meny. Icke då! I Thailand brukar det verkligen vara riktigt roligt och det finns många lustiga kombinationer och felstavningar som man kan skratta åt en grå dag. Ovan bild speglar precis hur vi stackars språknördar har det…. man kan inte ens gå på ett vanligt restaurangbesök utan att bli påmind!

 

Grejen med översättning, man kan liksom inte bara koppla bort det! Hur man än vänder och vrider sig så finns den här förvirringen i huvudet där:

 

Men va fan? Hur tänkte de där? Det stämmer ju inte, det ska vara så här! 

 

För i efterhand är man ju alltid så klok. Sedan jag började arbeta som översättare har jag blivit lite mer ödmjuk, men oftast kan jag ju inte bara låta bli att påpeka och klaga och tillrättavisa. Det bara blir så… 😉

 

 

blogg100-logotype

 

Detta är 14:e inlägget i Blogg 100, ett initiativ som går ut på att blogga 1 gång per dag i 100 dagar, med start 1 mars 2016. 86 inlägg kvar.