En vanlig dag som volontär på Chipangali

Så vad gjorde jag egentligen som volontär på Chipangali en hel månad? Nedan följer en helt vanlig normal dag för en volontär:

 

0730 – frukost

De flesta dagar fick vi lagad frukost – ägg i någon form (de äter en faslig mängd ägg!) och toast. Det fanns också alltid cornflakes, mjölk, och frukt, om man hellre ville ha det. När vi inte var så många volontärer på plats, så fick vi frukost nere i familjen Wilsons hus, men då fick vi fixa den själva, vilket brukade resultera i att jag bara åt max en brödbit, palla ställa till det! Lat som man är! 🙂

 

0800 – Arbetsdagen börjar

 

Som volontär på Chipangali ansvarar man över de s.k. ”babies” och “nursery”. Det fanns en del smådjur, som behövde lite mer uppmärksamhet än andra; en del var skadade, vissa nyfödda och andra var bara i behov av mat oftare helt enkelt.

 

Instruktioner på väggen om hur de olika “babies” skulle hanteras.

 

Under skrivande stund (dvs för 1 månad sedan) hade vi, volontärer, nedan djur att ta hand om:

 

Cilla – serval, hane

Cilla var min favorit. Han är/var ganska skygg av sig och fräser åt de flesta och det mesta, så jag såg det lite som mitt mission att få honom lugn igen och bli min vän, likväl som allas vän. Jag kommer att skriva lite mer om honom, och servaler, i ett framtida inlägg, när jag presenterar en del av djuren på Chipangali.

 

 

6 Spotted Gray Eagle Owls

Alla var ungar, som blivit handmatade som bäbisar, så de hölls i en bur, men kommer att flyttas så fort det är möjligt.

 

Kaniner

Vi hade 2 kaninfamiljer från början; 2 mammor med sina respektive ungar. De hölls i särskilda burar för att hålla de små liven skyddade från ohyra som t.ex. råttor.

Uppdatering: ungarna såldes och mammorna fick återvända ”hem” till de större inhägnaderna.

 

 

1 skadad uggla

Han var ganska arg mest hela tiden, men attackerade aldrig mig när jag matade honom i alla fall.

Uppdatering: denna uggla hittade jag tyvärr död en morgon. När han kom till Chipangali hade han varit väldigt skadad, så de tvingades amputera hans ena vinge. Det såg ut att gå bra för honom, men tyvärr överlevde han inte. Det kändes riktigt sorgligt att hitta honom helt livlös.

 

1 skadad örn

Han hade något problem med den ena klon.

Uppdatering: oklart vart han tog vägen.

 

1 tam påfågel med sin unge

De hölls här eftersom andra hade attackerat hennes ungar.

Uppdatering: de släpptes ut i den större buren igen med resten av fåglarna.

 

1 fågel av något slag med sin lilla mini-unge (tror att det var någon Guinea fowl, men inte riktigt säker)

De sattes i “nursery” då ungen var så liten att den vid ett par tillfällen lyckats smita under gallret i den större buren, och alltså kommit ut i osäkerheten. Så under tiden gallret i den stora inhägnaden lagades fick de bo hos oss!

 

12 sköldpaddsbäbisar

Ett tag hade vi en faslig massa sköldpaddsbäbisar, men en morgon när vi kom hade råttorna ätit upp 2 st, så de flyttades in till “chefen” Nix’s hem för att vara tryggare.

Uppdatering: nu är de på väg att släppas ut i det fria läste jag… 

 

 

Och en hel hop mjölbaggar!

 

Alla dessa befann sig, som sagt, i “nursery”, men vi matade och tog hand om en del andra djur som befann sig på andra platser runt om i parken. Till exempel, så matade vi ekorrarna (och bäbiskorrarna) – de som befinner sig i bur då vill säga. Det finns jättemånga som springer löst på området; en del är ekorrar som tidigare bott i bur, men blivit släppta, och en del är helt enkelt vilda från början till slut. De matar sig själva.

 

Bushbabies – de sötaste du kan tänka dig…

 

I vårt ansvarsområde fanns även night apes/bush babies (och under tiden jag var där fick vi ett tillskott att ta hand om – en liten liten bäbis – oklart var den kom ifrån really, men det verkar som om någon parat sig med någon annan – de hade/har flera stycken tillsammans, och allihop var från början hanar – or so they thought… 🙂 Det visade sig att någon i alla fall tydligen var en hona och hon fick den sötaste ungen: Smeagol). Vidare fanns det också höns, en kameleont, diverse småfåglar, m.m.

 

 

Så på morgonen kl 0800 började alltså den första matningsritualen, och då städade vi också rent burarna från avföring och gammalt överblivet kött/mat generellt, tvättade ur vattenskålarna och/eller vad som kunde tänkas behövas.

 

Detta tog vanligtvis mellan 30-60 minuter, beroende på hur många vi var, och beroende på hur snabba vi var! Samt beroende på hur många som stod med armarna i kors medan resten av högen arbetade… Det kunde vara ganska många, ibland!

 

Efter matning nr 1 gick vi oftast ut och fångade gräshoppor till kameleonten och night apes. Sista dagen fångade jag gräshopporna för första gången med bara händerna! Mäkta stolt över denna riktigt konstiga akt!

 

Med detta hela nät lärde jag mig fånga gräshoppor!

 

Min första kontakt med denna uppgift var att helt spontant reagera med förbryllan.

 

 

Jag mindes plötsligt en kommentar jag fått på Facebook för något år sedan där någon av mina vänner, som svar på något djurrelaterat jag delat, i princip undrade om det var etiskt rätt att döda ett djur för att mata ett annat.

 

Jag förstod inte alls vad han menade där och då och kände mest att det är ju så naturen fungerar. Djur äter varandra! Helt normalt…

 

Min första dag på Chipangali förstod jag plötsligt precis vad han menade. Det kändes inte alls rätt att springa runt och fånga levande varelser som skulle gå direkt ned i magen på något annat. Men jag fick slå bort denna impuls och instinkt och fånga insekterna, och så småningom slutade jag reflektera över det. I all ärlighet tror jag att det hjälpte mig att tänka: “men det är ju ”bara” insekter!”

 

Vi fångade 100 varje dag – 20 till kameleonten och resten till night apes, som hur söta och oskyldiga de än såg ut att vara helt brutalt bet huvudet av gräshoppan så fort de fick chansen!

 

TEA TIME! 0945 – 1015 (typ)

 

Tea Time betydde rast, och då chillade vi, hävde i oss mängder av vätska de varmaste dagarna och undvek regnet de blötaste dagarna. Efter rasten fortsatte vi med olika sysslor, och det kunde vara allt från att måla, till att gosa, ELLER det spännande jobbet med att flytta på skräp!

 

Här städar vi i ordning i röran… 

Min allra första dag var jag på promenad och plockade skräp utmed den stora vägen. Det fick mig att minnas varför jag föraktar människan – de saker som jag gick där och plockade upp… herregud, jag förstår mig inte alls på min egen ras! Många gånger fick jag hejda mig själv och sätta igång med andningsövningar för att lugna ned mig. Sedan fick jag solsting och fick gå och lägga mig!

 

Ute med säckarna och plockar skräp!

 

Under mina första dagar fick jag också äran att vårstäda kylskåpet och hela köket – det var roligt och det var något jag verkligen velat ta tag i sedan de första timmarna i köket!

 

Det var roligt, på grund av att det var så skitigt och det fanns så mycket frukt och grönt i kylskåpet som var ruttet och mögligt, som jag fick hiva till aporna, för de bryr sig tydligen inte. Resultatet blev fantastiskt, så klart! Projektet tog 2 dagar, men jag var ju petig som vanligt…

 

 

1100-1200 – DJURTID!

Animal Time = den bästa tiden på dagen.

 

Vi fick 1 timme varje dag att umgås med precis vilket/vilka djur vi ville, vilket var som en dröm, och helt ärligt så var det ju egentligen därför jag (alla?) var där! Så det var oerhört uppskattat.

 

Eftersom man gärna ville sitta precis vid stängslet så att man kunde klappa dem och gosa med dem, så vore det bättre om man var ensam. Ägarna vill helst inte att vi hoppar in innanför staketet när det är gäster där, för då vill ju gästerna göra samma sak!

Vanligtvis fick vi inte gå in i burarna till de större djuren, men det var ganska mysigt att bara hänga precis vid stängslet – man nådde dem bra ändå.

Jag brukade ta en lång promenad innan middagen också och umgås med mina favoriter igen, för de är lite aktivare på kvällen än de är mitt under dagen, plus då fanns det inga gäster på området, så jag kunde göra vad jag ville.

 

1200-1300 – Lunch rast

 

1300 – Matade/vattnade några babies

Efter vattningen var klar, fortsatte man helt enkelt med det man gjorde innan, såvida inte bossen Nix hade några nya projekt på g.

 

1600 – kvällsmat för babies

 

1700 – Dagen avslutades!

 

Så detta var en helt vanlig arbetsdag på Chipangali; 0800-1700. Söndagar arbetade vi halvdagar och måndagar var vi lediga.

Det var ganska hårt arbete dagarna i ända, och det fanns alltid något att göra, alltid något att ta tag i. Jag trivdes, trots arbetsbördan, för det kändes som om man gjorde något vettigt och att det i slutändan gynnade djuren, om än vissa saker kändes långsökta…

Det var dock inte alls lika mentalt påfrestande som mitt riktiga jobb. 😛

Det må ha varit min första volontärresa, men det blir definitivt inte den sista. Och jag hoppas verkligen att det blir fler besök på Chipangali, för det känns redan som mitt andra hem… <3